Två gånger under min tid i det svenska skolsystemet hade jag noll rätt på ett prov. Första gången hade vår biologilärare fått för sig att han skulle testa våra kunskaper om fåglar. Han hade förberett provet genom att tömma korridorernas skåp med uppstoppade fåglar och ställt upp dem på katedern, och de som inte rymdes där stod i ett fönster.

30 uppstoppade fåglar. Var och en med en lapp med en siffra framför sig.

Sedan fick vi stenciler där 30 namn på fåglar var uppradade.

Vi skulle alltså koppla ihop namnet på en fågel med rätt siffra.

Mitt resultat blev noll rätt.

När resultatet senare redovisades inför klassen förklarade läraren att den statistiska sannolikheten för att någon som gissade sig fram skulle få noll var obefintlig.

En schimpans som försetts med en blyertspenna hade presterat bättre än jag.

Därför måste det vara så att jag medvetet gjort så att jag fick noll fel.

Vad som gjorde det än mer uppenbart var att jag nästintill alltid brukade ha alla rätt på skrivningarna i biologi.

Alltså, undrade min lärare ilsket: vad var det jag ville protestera mot? Den här gången.

Absolut ingenting faktiskt. Jag var – och är – helt enkelt fågelblind. Hur mycket jag än ansträngde mig, och hur mycket jag än försökte kunde jag inte se skillnad på Pyrrhula pyrrhula, Larus canus, eller för den delen olika medlemmar av familjen Picidae.

Kan låta underligt, men prosopagnosi, alltså ansiktsblindhet av olika svårighetsgrader, ä ju en av medicinen erkänd åkomma – så rimligen finns det några till därute som liksom jag är fågelblinda.

För övrigt har jag inga problem med att kunna namnge det jag möter i naturen … träd, växter, fyrfota djur eller fiskar.

Fåglar är däremot på alla sätt ovanför mitt huvud, och ryms inte i min hjärna.

Men jag tar ganska lätt på det.

För de allra flesta människor är helt blinda för naturen. Allt i naturen.

Totalt.

De ser den inte, än mindre förstår de den.

Ändå tjatar alla om hur vi måste skydda naturen och värna miljön.

När människor söker sig till naturen är det inte för att de älskar naturen … det beror på att de avskyr staden och det liv de lever där.

Det är en flykt från staden, inte ett medvetet val av ett annat sätt att leva.

Så vare sig människor huserar i ett torp med utedass på semestern eller grillar sitt yttre i Thailand medan de marinerar sitt inre med öl … så är de bara på rymmen några veckor.

Och när de återvänt till sitt liv i staden säger de saker som att vi måste ”rädda klimatet”, och ”skydda miljön” men det säger de inte för att de förstår sig på klimat och natur utan för att det är ett sätt att passa in i det moderna samhällets ekosystem, där hysteri är det normala tillståndet.

Sverige står i dag för en så liten del av världens utsläpp av växthusgaser att det är helt ointressant. Sverige ligger på plats 80. Kina på plats 19.

Nu satsar Kina enormt på kolkraftverk.

Kina står redan för hälften av all den el i världen som produceras med hjälp av kol.

Och Kina fortsätter satsa hårt på kol.

2023 stod Kina för 95 procent av alla nya kolkraftverk som byggdes i världen.

2024 var ett år då Kina påbörjade fler byggen av kolkraftverk än landet gjort under det föregående årtiondet.

Ändå är miljöaktivisterna i Sverige och Europa hysteriska över den egna kontinentens utsläpp.

Samtidigt är dessa aktivister tämligen oberörda över att den ”gröna” omställningen lägger de egna ländernas landsbygd öde, förstör miljön och tvingar in människor i städerna där alla ägnar sig åt intrikata former av sopsortering och återvinning.

I Europa satsar man på vindkraft och solenergi – och nu börjar kinesiska företag tränga in i Europa som leverantörer av vinkraftverk och företag som Goldwind, Envision, Windey, Mingyang har börjat tränga undan Vestas och Siemens.

På solcellssidan är Kinas totala dominans sedan länge ohotad.

Alltså, om man är miljöaktivist i Europa och Sverige och är bekymrad för klimat och miljö bör man protestera mot Kina.

De ökar sina utsläpp av växthusgaser samtidigt som de profiterar på västerlänningars skräck för att själva släppa ut växthusgaser.

Kina stärker sin ekonomi genom att driva på utvecklingen som urholkar Europas.

Men i Sverige ägnar sig miljöaktivisterna åt att limma fast sig på vägbanor,

Och merparten av befolkningen är bekymrade för just klimatet, naturen och miljön – fångade av den hysteri som miljöaktivister och politiker sprider.

Jämfört med detta är min fågelblindhet är begränsat problem. Jag har lärt mig läsa allt annat i naturen, och ser de långa linjerna i historien.

Du kan också undgå att drabbas av klimatpanik.

Ett sätt är att läsa Paul Kingsnorths En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser. Där beskriver en av miljörörelsens tidigare internationella förgrundsfigurer hur han når insikt om att den ”gröna” omställningen drivs av rovgiriga storföretag och riskkapitalister – och hur denna omställning får genomslag på grund av att människor lever miserabla liv i det moderna samhället. För att slippa göra något åt detta väljer de att gå med på överhetens påhitt om att mänskligheten står inför ett gigantiskt hot när polarisarna smälter.

Det gör att de kan finna innehåll i sina meningslösa liv genom att gå till sopsorteringen och kasta avfallet i rätt container.

Allt medan natur och miljö skövlas.