Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 9 maj 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

En stor del av mitt liv har jag sålt, marknadsfört och kommunicerat varor och idéer. Jag har en ännu längre tid tillhört olika radikala rörelser.
Så jag ser inga problem med att förena kommersialism och kommunism, och än lättare ska det väl vara att förena säljande och socialdemokrati.
Rent principiellt är jag inte upprörd över att Göran Persson blir konsult på den stora kommunikationsbyrån JKL. Men rent konkret blir jag vansinnig. Varför skulle egentligen en kommunikationsbyrå anställa Göran Persson?
Vi talar om mannen som var så usel på att föra ut sitt budskap att socialdemokratin gjorde ett av sina sämsta val någonsin. Hade han suttit kvar en period till hade man fått leta efter spåren av sap på Skansen. JKL säljer också förmågan att hantera kriser, men får jag fråga vilka stora kriser Göran Persson visat sig kunna hantera?
Tsunamikatastrofen kanske? Kommer han att trösta sina kunder med att kriser egentligen inte behöver hanteras, och att nyckelmedarbetare kan strunta i problem för man kan alltid radera telefon- och datalistor som visar att man var passiv?
Ingenting i Göran Perssons karriär har hittills visat på att han är bra på att kommunicera eller krishantera. Tvärtom var det hans oförmåga att förstå vanligt folks reaktioner och deras villkor som skapade den förtroendekris som sänkte hans parti.

Den som ska vara pr-konsult måste både tro på sig själv och vara ödmjuk. Men Göran Persson, som i ett årtionde haft maktens vaxproppar i öronen, har aldrig varit lyhörd.
Vår förre statsminister har inte fått det här jobbet för att han är bra på att föra ut en idé — han har fått det för att den svenska statsapparaten är befolkad av människor som har Göran Persson att tacka för sitt jobb. Generaldirektörer och litet mindre makthavare har i väldigt många fall fått arbeten av Persson, som nästan som en feodalfurste utövat sin utnämningsmakt. Det är därför JKL köpt Persson; för att han ska ringa upp en del av dem som är skyldiga honom en gentjänst och säga: ”Tjena, hördu, du kan väl komma ut i helgen till Torp så kan vi bada bastu och snacka litet, det är en grej jag skulle vilja ta upp med dig.”
En del har tjoat om att Göran Perssons nya jobb skulle vara en seger för marknaden — men på vilket sätt då? Vi ska ju ha en marknad för att varor och tjänster fritt ska få tävla om kunder.
Men Göran Persson och hans kolleger står ju för raka motsatsen. De ställer myglandets princip mot marknadens.

+ ”Spider-Man 3”. Spidey tillbaka — bättre än någonsin — men varför gillar han Mary Jane Watson?
– ”Wall Street” ska få en uppföljare — men varför frågar ingen om jag vill spela Gordon Gekko?

Boris Benulic

Kommentar: Den skräckinjagande dimensionen av tankegången om att ”allt var bättre förr” har uppenbarat sig de gånger då jag kommit på mig själv de senaste åren med att längta efter Göran Perssons återinträde i politiken.