Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 22 januari 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Varje år skadas 200—300 husdjur i Sverige på grund av sexuella övergrepp av människor — allt från pärlhöns till mopsar. En och annan get och schäferhanne finns säkert med i statistiken.
Förbudet mot tidelag försvann 1944, samtidigt som det inte längre blev ett brott att vara homosexuell. Antag nu att någon ordnade en konstutställning där man porträtterade människor som ägnat sig åt olika former av sex med sina husdjur. Inte så att konstnären tyckte det var helt i sin ordning att tumla runt litet med en kulting, utan mer för att konstnären ville att vi skulle börja förstå dem som begår övergrepp. Folk skulle ju bli helt vansinniga och kräva att konsthallen där utställningen hölls skulle göras om till baskethall. Opinionen skulle säga: konst ska få oss att tänka efter, men i den här frågan är det så att vissa saker är fel — till exempel att ägna sig åt sex med djur. Det finns säkert förklaringar i personernas bakgrund, men de kan aldrig frånkänna sig sitt ansvar eller få någon förlåtelse.
Eller tänk om någon ordnade en utställning med porträtt på pedofiler för att få oss att tänka till. Den konsthallen skulle inte bli en baskethall — den skulle jämnas med marken, för att sedan förvandlas till en smörjgrop för entreprenadmaskiner. Jag tror att människor i gemen tycker precis som jag; konst ska få oss att tänka efter, lära oss att se saker på ett nytt sätt. Ge oss andra perspektiv. Men det finns vissa undantag.
Vissa saker är fel. Vissa handlingar är alltid förkastliga och brottsliga. Vissa sammanhang behöver inte kompliceras. Som till exempel att spränga barn och kvinnor i luften. En del verkar tro att det kan vara läge att diskutera orsaker till attentat om det är så att offren är judar. Jo, jag vet att Gunilla Sköld-Feilers och maken Dror Feilers installation ”Snövit och sanningens vansinne” på Historiska museet vill peka på en konflikt där alla är offer.
Men blir det då inte ett ganska poänglöst verk?
Finns det någon i hela världen som inte anser att den där lilla jordplätten där i dag judar och palestinier trängs är fylld av förlorare? Och så kommer det att förbli till dess att de fundamentalistiska tokskallarna slutat utnyttja varandra.
För det är ju så det fungerar. Ariel Sharon och de israeliska hökarna genomför attentat mot Hamasledarna, och då stryker det alltid med några oskyldiga. Då kan Hamasledarna hetsa några palestinier att ta på en dynamitkorsett och spränga sig till bloddimma i en buss eller på en restaurang.
Och det tråkiga är att Hamasledarna alltid lyckas lura en mentalsjuk människa att utföra dessa handlingar. Så självmordsbombarna har ingenting med politik att göra; det rör sig om djupt störda och deprimerade människor som manipulerats av maktlystna muslimska fundamentalistdespoter. Tänk efter själva.
Hanadi Jaradat, som är ”Snövit” i Feilers installation, mördade 20 människor. Vad trodde sig denna fyrabarnsmor uppnå med denna handling? Vilka positiva effekter skulle bomben få för det palestinska folket? Försök ge mig ett enda rationellt politiskt skäl. Nä, just det. Det enda som hände var att spänningen ökade och hökarna på båda sidor fick en starkare ställning.
Visst är den israeliska ockupationen fel och vidrig, och visst ska palestinierna ha en egen stat. Men Israels ockupation kan bara bekämpas effektivt av människor som vill behålla sin heder och ära, samt respekterar civilas rättigheter. Ungefär som de israeliska stridspiloter och fallskärmsjägare som vägrar operera på ockuperad mark.
Så enkel är faktiskt världen. Ibland är den svart och vit och lätt att förstå. Då ska vi inte låta konstnärer montera upp speglar och rökmaskiner för att världen ska verka mer komplicerad än den är.
Boris Benulic
Kommentar: Allt är relativt, inget är svart eller vitt … det finns gråskalor, det är komplicerat … ja, du har säkert inte bara psykiska skavsår, utan också rodnader i hörselgångarna efter alla de gånger du hört de där fraserna som uttalas för att du inte ska reagera mot handlingar du vet är fel.
En del skeenden är komplicerade — det innebär dock inte att valet mellan vad man får och inte får göra är komplicerat, vissa handlingar är alltid i absolut mening onda.

Leave a Reply