Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 23 januari 2001 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Jag ser i tidningen att något som heter ”Freuds bar” ska öppnas. Varje söndag kommer folk att samlas för att lyssna på någon som föreläser om Sigmund Freuds, Jacques Lacans eller Erich Fromms teorier. Efter föreläsningen antar jag att det kommer att bli diskussioner så djupsinniga att de församlades pannor kommer att bli fårade som om de lekte levande charader och skulle gestalta Grand Canyon.
Själv är jag något misstänksam mot allt psykologiserande — inte för att jag skulle vara fullt normal, jag är väl minst lika vrickad som de flesta andra. Om inte mer. Men jag förstår inte meningen med allt detta psykologiserande.
Det kan ha sina poänger att ha en mångfacetterad vänkrets. En gång hamnade jag på krogen med en vän ur det bildade kulturradikala gänget, och en vän från Balkan som huvudsakligen livnärde sig som dörrvakt.
Den kulturradikale hade lika många förhållanden bakom sig som högskolepoäng, och han var dessutom konstant otrogen. Han satt där och jämrade sig över detta faktum och förklarade att han börjat gå i psykoanalys. Där hade han inhämtat att hans ständiga affärer berodde på att han aldrig känt sig riktigt älskad som barn. Min vän började dessutom efter ett tag klaga på att det var så dyrt att gå i psykoanalys.
Och om och om igen upprepade han:
— Jag blev aldrig sedd när jag var liten.
Min bekant från Balkan sa till slut:
— Vadå då? Var dina föräldrar blinda eller …?
Och så fortsatte han:
— Hit med tusen spänn, så kan du avbryta alla behandlingar.
Jag kan tala om för dig vad det är för fel på dig. Antingen är du ett praktarsel eftersom du ständigt är otrogen eller så har du helt enkelt inte funnit den rätta. Eller så är det en kombination av båda sakerna. Men det har inget att göra med din farsa eller morsa.

Och han hade givetvis rätt. För vuxna människor med en fungerande hjärna kan inte plötsligt slippa allt ansvar genom att slänga sig på rygg i analytikersoffan och få hjälp med att gräva i sitt inre så långt bakåt det bara går i tiden.

Det vore mig fjärran att förneka att människor kan drabbas av depressioner och psykiska problem. Det finns ju vissa fundamentala saker vi alla behöver; mat och sex till exempel. Och de som förlorar sina nära eller kära eller sitt arbete, eller som får veta att deras egen tid är beskuren — klart det är fullt begripligt om de drabbas av sorg och depression.
Men lösningen på det är ju inte att man grubblar på vem man är och på vad man ska göra åt de förhållanden som förhindrar en från att bli det man vill bli. För vi människor är enkla och begripliga, på samma sätt som världen är enkel och begriplig. Så visst vet vi, var och en, vad det är vi vill göra, men ibland innebär detta obehag: alltså knackar så många på dörren hos en hjärnskrynklare. Det är det enklaste sättet att slippa göra något åt sina faktiska problem.

Så ställ in visiterna på ”Freuds bar”. Tänk på att man kommer att föreläsa om teorier hos tomtar som Sigmund Freud och Jaques Lacan. När den förre svimmade, så förklarade han det med att kollegan och konkurrenten Carl Gustav Jung satt 150 mil därifrån och önskade livet ur Freud — och Lacan kunde inte tåla kvinnor på sina föreläsningar. Hur dessa två herrars teoribildningar ska hjälpa mig begriper jag inte riktigt — de verkade ju inte ha alla fåren hemma själva.
I programförklaringen för ”Freuds bar” står det att fokus ska sättas på betydelsefulla teoretiker som utvecklat tankar om människan som köttslig, andlig och social varelse.
Det sker under rubriker som innehåller termer som ”kroppens teater”, ”jaget, huden och den individuella fantasin” samt ”genusförvirring”. Snömos!
Vad människan som köttslig, andlig och social varelse behöver är bra mat, bra sex, bra jobb och frihet. Basta!

Boris Benulic

Kommentar: När jag själv utsattes för psykoanalys förklarade min analytikers handledare (som till slut begärt en egen session med mig efter att ha lyssnat på bandinspelningarna) efter en sittning att jag var ”terapiresistent” och om man ville komma någon vart måste man ”sätta in det tunga artilleriet”, och det skulle ändå kunna ta många, många år.
”Men”, sa han, ”det finns ett enklare sätt i ditt fall. Undvik i framtiden allt samröre med människor som du betraktar som idioter.” Han lade med ett litet leende till att med min inställning skulle det dock innebära att mitt umgänge begränsades avsevärt.
Men det har det varit värt …