Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 15 februari 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Hjärnorna bakom Mångkulturåret 2006 har samma mentalitet som vissa plantageägare i den amerikanska södern på 1850-talet — den typ som var välvilligt inställd till slavarna.
Han satt på verandan med en mint julep eller whisky sour, och sa: Jodå, svartingarna är nästan som vi, på vissa områden är de nästan bättre — ingen kan dansa och sjunga som en neger.
När byråkratin nu ska integrera oss blattar satsas det alltså på dans, sång, scenkonst och hantverk.
När Mångkulturåret inleds fylls köpcentra av grupper som dansar peruansk folkdans eller flamenco, det är sambaorkestrar och flöjtspelare överallt. Och en och annan minister.
Om jag åker till Hälsingland och kollar in Hälsingehambon — ökar min förståelse för Bollnäsborna? Skulle jag få en djupare insikt i Göran Perssons själsliv om jag fick se honom kränga på sig Vingåkersdräkten, och sedan skutta runt? Varför skulle svenskars förståelse för turkisk kultur öka för att amatördansgrupper hoppar runt i gallerior? Snälla, förklara det för mig.

Eller varför skulle svenskars respekt för och insikt i andra kulturer öka för att Svensk Köttinformation, inspirerade av Mångkulturåret, gjort 2006 till Köttbullens år. Nu ska utländska köttbullar som köfte, kibbeh och polpette hårdlanseras, och så blir vi alla snälla mot varandra oavsett vilken kultur vi kommer ifrån för att vi käkat stekt färs i olika former.
Gå in på en svensk kebabrestaurang i gnällbältets bruksorter klockan 00.30 en lördagskväll. Rätt många där som gillar Sverigedemokraterna. Eller följ med till nästan vilket curry house som helst i Sheffield, där fläsknackade skinnskallar slevar i sig en vindaloo, innan de går ut och knackar pakis.
Att äta mat som folk från en främmande kultur tillagat eller se dem dansa, ökar inte förståelsen. Vi tänker varken med magen eller med de nervknippen och motoriska centra som gör att vi kan röra oss.

Vad svenskar behöver för att kunna närma sig andra civilisationer är en större medvetenhet om det egna kulturarvet.
Alltför få svenskar läser de stora svenska författarna; klassiker som August Strindberg och Verner von Heidenstam (och Ola Hansson — är det bara jag som läser honom numera?)
— fram till moderna mästare som Vilhelm Moberg, Lars Gustafsson och Jan Myrdal. Först när man står stadigt i den egna myllan kan man ta klivet över till främmande jord.
Invandrare behöver läsa samma böcker. Jag minns min kurdiske vän som satt och viftade med en pocketupplaga av ”Hemsöborna” och sa: ”Boris, den här måste översättas till kurdiska! Mer av Strindberg måste översättas — först då kan vi förstå svenskarna.” Och så lade han till: ”Och vi kurder skulle förstå oss själva bättre.”
Lägg alltså ned Mångkulturåret, gör om det till en satsning på att sprida svensk skönlitteratur till alla: gula, svarta, röda, bruna och så svenskarna själva förstås. Sätt Moberg i händerna på en bonde från anatoliska höglandet, ge en serbisk intellektuell Ola Hansson, låt arabpojkar läsa ”Svenskarna och deras hövdingar”.
Då talar vi om verklig integration som ömsesidigt utvecklar och berikar de olika kulturerna.

Boris Benulic

Kommentar: Tillståndet i vårt land hade varit vida bättre om vi hade förklarat för ”tillkommande” människor att svensk kultur var överlägsen deras och att de måste ta den till sig och förstå dess storhet.
Det räcker inte med det där mer praktiska förhållningssättet som i bästa fall har präglat myndigheternas agerande, typ: ”Det är bra om du försöker förstå hur vi svenska tänker om du vill passa in”.
Kommer man från Somalia eller Syrien är det nödvändigt att inse att man måste börja om från början och förstå att man kommer från en i alla avseenden undermålig kultur som inte har varit i närheten av att skapa det som tidigare i historien skapats i Sverige.