I detta nummer av QLN fortsätter serien om män, kvinnor, familj, könsroller och feminism … och det sker i form av en liten utvikning i ämnet. En – av många saker – som skiljer QLN från i stort sett alla andra nyhetsbrev är att QLN kan betraktas som en slags kontinuerlig journal över frågor jag försöker förstå och motsättningar jag brottas med. QLN:s syfte är att få människor att börja tänka, inte att anamma en viss ståndpunkt.

OBS! Cultura Aetatis hemsida genomgår en uppgradering – just nu innebär det att bokhandeln inte fungerar, men det kommer den snart att göra (och sidorna att anta ett mer normalt anseende).
Nästa QLN utkommer 11 september.

Lilla Fridolf-staten och Selma (del 3)

(Första delen publicerades lördagen 31 augusti, andra delen tisdagen 3 september).
Det diskuteras bland forskare om det pågår en massdöd bland insekter. I maj kom en norsk studie där det hävdades att insekterna i landet minskat i antal med 14 procent per år under den period på fyra år under vilken studien genomförts. Den kan låta drastiskt, men läser man studien noga så sägs det också att minskningen trots allt inte ”förväntas påverka populationerna i området negativt”.
Men i Sverige presenterade Sveriges lanttbruksuniversitet i juli en forskningsrapport som ansågs visa att antalet insekter i Sverige inte minskat de senaste 35 åren.

Så där kan man hålla på och fiska i flödet av studier från olika universitet, och är man flitig som ett bi kan man få ihop en ansenlig mängd rapporter som talar för just det man tror på – vare sig man tillhör dem som anser att vi befinner oss i den stora insektsdödens tid – eller att allt är som vanligt när det gäller insekternas antal och tillstånd.

Jag är högst osäker på vilken sida i debatten jag tillhör – det blir lite knepigt när forskare man respekterar inte intar samma ståndpunkt.
Men på ett område dristar jag mig att ha en ståndpunkt om insektsdöden; och det gäller utplåningen av insekter i litteratur, i vårt språk och vardagliga tal.
Insekterna må vara lika talrika som förr i naturen.
I den nutida kulturen är insekterna däremot nästintill förintade. Ju mer det moderna samhället tagit form, desto mer har myror, mygg och andra kryp försvunnit ur romaner, sånger och dikter. Kafkas skalbagge kan till och med ses som uttryck för ångest inför moderniteten och omvandlingen av samhället,

Den som läser sig genom Shakespeares samlade verk och noterar alla passager där andra varelser än människor omnämns, används eller diskuteras kommer att fylla nio sidor med formuleringar om insekter. Däggdjur får 22 sidor och fåglar får 16.
Nu är det inte jag som gjort en sådan sammanställning utan jag utgår från den irländske biologen Robert Pattersons Letters on the Natural History of the Insects Mentioned in Shakespeares Plays. Den utkom 1838 och är en sammanställning av offentliga föreläsningar som Patterson hållit i Belfasts naturhistoriska sällskap de föregående åren. (Finns att köpa i en utgåva från 2010. Avskräcks inte av 1800-talsengelskan, den är inte bara läsbar utan också njutbar).
Patterson – som brevväxlade med Darwin – hade inte mycket till övers för de dåtida akademiska läroanstalterna:

det stora felet med med universitetens utbildningar, är att de som leder dem är bekanta med böcker, inte med naturen

Shakespeare får dock väl godkänt av Patterson i ämnet naturkunskap och insekters liv. Patterson luftar på ett ställe sin irritation över hur diktare använder djur i sina metaforer, utan att ha någon större kunskap om djuret i fråga – men Shakespeare hör inte till dessa. Patterson berömmer skalden för att han också visar intresse för – och har kunskap om – de små och obetydliga krypen … och inte som andra bara använder lejon och örnar som symboler och referenser.

Ordningen Tvåvingar (Diptera) surrar ofta omkring i Shakespeares texter, vilket inte är så underligt för dit räknas bland annat köttflugor, spyflugor, harkrankar, stickmyggor och husflugor. Patterson hittar passager om ytterligare sex ordningar i Shakespeares texter: skalbaggar, fjärilar, hopprätvingar (till exempel syrsor och gräshoppor), loppor, löss samt steklar (där ingår bin, getingar och myror).

Patterson konstaterar beundrande att Shakespeare använder sig att insekterna på ett korrekt sätt – men jag har märkt att i dag förstår inte de flesta människor skillnaden på ordningarna loppor (Siphonaptera) och löss (Phthiraptera). Loppor har blivit synonymt med löss.

När andra pekar på hur Shakespeare (liksom många andra författare) påverkats av Ovidius Metamorfoser föreslår Patterson försynt att Shakespeare lika gärna kan ha inspirerats direkt av insekters metamorfos; från ägg till larv till puppa till färdig individ. För detta talar den förståelse Shakespeare visar samspelet mellan människor och insekter, och de senares betydelse … som i fallen med silkesfjärilar … eller likmaskar.
Och Shakespeares kunskaper visar sig också i att till exempel han skiljer på bin som lever i drottningsamhällen och solitära bin (som stenhumlan). Återkommande finns där en exakthet i beskrivningarna, och i användningen av olika sorters insekters beteende – vilket gör att Patterson menar att Shakespeare med självklarhet förstod hur viktiga insekterna var i naturens och tingens ordning.

Själva förutsättningen för Pattersons föreläsningar är att vi inte riktigt förstår oss själva och de samhällen vi bygger om vi inte ser insekternas roll i det hela – men det gäller inte bara samspelet mellan insekter och människa, utan också att vi kan känna igen beteenden hos oss själva när vi studerar insekter. Bli nu inte förolämpad av tanken, betänk att den framfördes av en person som var en framstående biolog och dessutom kännare av Shakespeares verk, av Bibeln och av antikens klassiker.

Jag kom att tänka på Pattersons bok när jag skulle fortsätta min påbörjade serie om familjen, könsroller och feminism … genom att referera till bromsen. Där är det honan som suger blod ur djur och människor för att få näring till sina ägg. Hanarna livnär sig på blommors nektar.
Hur det kan ha bäring på de frågor vi diskuterar behandlas i nästa avsnitt.

Hur klär du dig egentligen?

I veckan gjorde jag en betraktelse om kläder och färger i Epoch Times – och i Swebbtv:s Kulturkvarten sågade vi böcker, nyinspelningen av Saltkråkan samt skvallrade som vanligt om de lätt förvirrade sexualvanorna i den alltmer könlösa grupp som ska föreställa kulturelit.

Boris Benulic