I detta nummer av QLN får det bli en kommentar till hur svenska språket alltmer förvandlas till svengelska, eller till Rinkebysvenska, eller en hybrid av dessa bastardspråk.
Det märkliga är att nu försöker Svenska kyrkan ställa sig i spetsen för den utvecklingen. Eller så är det egentligen inte så märkligt.
Vi avrundar med en rapport från det alltmer underliga politiska livet i USA … varför åkte Robert F Kennedy omkring med ett valhuvud i bilen?

Nästa nummer utkommer 24 september. Då rapporterar jag från ett möte med Johan Jenny Ehrenberg.

Lismarlexikon anpassat till Svenska kyrkan

Johan Dalman är 64 år, biskop i Strängnäs … och han satsar på TikTok. Där har han presenterat domkyrkan på den svengelska som utmärker folk födda under åren kring millennieskiftet.
På DN:s ledarsida uttrycker Erik Helmerson sin hänfördhet:
”Legend! Alpha!” säger biskopen och pekar på altartavlan. ”Main character energy!” frustar han och visar en bild på Petrus och Paulus. ”Icon!” suckar han hänfört och pekar på en – ikon.”

Här ser vi kyrkans framtid menar Helmerson:
”Nu, med sina ”slay!” och ”legend!”, presenterar biskop Johan Dalman en annan, lika viktig beståndsdel, nämligen glädjen. En kyrka av glädje i stället för vrede, av mysterier i stället för dogmer – det är en kyrka med både förflutet och framtid.”

Helmerson saknar förstås historiemedvetenhetet eftersom han är ledarskribent på DN. Där är man till och med tvungen att sakna kunskap om vad som hände i förra månaden, förra veckan eller i går.
Men en av de stora insatserna som den svenska statskyrkan gjorde en gång i tiden var att den formade det svenska språket …och … jag är väl troskyldigt naiv … men jag tycker kanske att den svenska kyrkans uppgift fortfarande borde vara att bidra till att det svenska språket är ett levande språk – som inte utvecklas till tiktok-rotvälska.

Jag vill göra mitt till för att bidra till att försvara svenska språkets ställning … och har därför uppdaterat mitt religionslexikon. Det skrevs ursprungligen vid tiden för det förra kyrkovalet – och en del exempel kan därför vara föråldrade. Men det ger bara en bild av den hastighet med vilket förfallet fortskrider. I stort känns det som om de profetior som finns inbyggda i detta lexikon slagit in.

Agnar: I 5.Mos.25:4 skildras hur israeliterna tröskar säden genom att låta åsnor trampa på den och därmed skilja agnarna från vetet. Det omvända förhållandet kan studeras i Sveriges riksdag, där förvisso åsnor står för tröskandet men inga agnar skiljs från vetet.

Ateist: Person som kan ha inneha prästämbete bara han ägnar sig åt sopsortering och kör elbil.

Apostat: Avfälling, någon som lämnat sin tro, eller övergivit en tidigare för honom viktig uppfattning. I Ords.16:18 anges att ”stolthet” kan vara en bidragande orsak till sådant beteende. Nutida Bibelforskare lutar dock alltmer åt att det måste röra sig om en felöversättning. De pekar på svenska politikers ständiga byten av ståndpunkt och eftersom dessa alltid saknar stolthet, måste denna vers i Ordspråksboken nyöversättas.

BiB: Föremål vars innehåll är orsaken till att en del på söndagen inte riktigt orkar gå till gudstjänsten.

Bibblan: Ska ej förväxlas med Bibeln (se nedan). Allt oftare plats för dem som inte riktigt nöjer sig med det som finns i en Bib utan är ute efter starkare saker.

Bibel: Allt mindre i bruk i alla sammanhang. Infrastrukturminister Ygeman har därför föreslagit att man ska elda med skriften i gamla kolkraftverk för att på så sätt få Bib-el. Ärkebiskopen Antje Jackélen har uttalat sitt stöd och hänvisat till skriftens inledningsstycke 1 Mosebok 1:3-31: ”Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.” Ygeman brukar säga att vi inte kan tala om elbrist så länge det finns en massa biblar tillgängliga i landet.

Haram: Allt som är förbjudet inom islam. Haram bör inte förväxlas med harem, som inte är förbjudet inom islam. (Här krävs en längre utläggning eftersom h. kommer att avsevärt påverka kyrka och samhälle i framtiden).
Det i Sverige så vanliga kyrkkaffet är till exempel att betrakta som haram och kommer i framtiden att förbjudas för att underlätta ekumenisk samverkan med muslimska församlingar. Förvisso är kaffe populärt bland muslimer, men omstritt bland deras skriftlärde och världsliga härskare. Många muslimska härskare har försökt förbjuda kaffe, till exempel den ottomanske sultanen Murad IV som ansåg att kaffe orsakade ”röta i samhällskroppen”.
På 1600-talet lät han införa dödstraff för kaffedrickare. Han var dock inte nöjd med den dåtida polisens insatser i Konstantinopel utan brukade förklä sig och beväpnad med ett 50-kilos svärd ge sig ut på stadens gator. Kom han på någon med att sitta och sippa på kaffe högg han prompt av dem huvudet.
Det anses därför vara en förtroendeskapande åtgärd gentemot ledande, mer fundamentalistisk sinnade, imamer att upphöra med kaffebjudningar i kyrkans regi.
Utredarna pekar på hur den katolska kyrkan i Sverige är ett föredöme på detta område. Där har en riktning börjat tugga växten Catha Edulis och betecknar sig som ”khatoliker”. De rapporterar en stor tillströmning av konvertiter från Somalia och Etiopien.

Ister: I kyrkans mening farligt fett eftersom det utvinns ur grisar (som är förbjudna som föda i vissa religioner kyrkan vill samarbete med). Flotteska enligt förslag till kyrkomötet i framtiden terrorstämplas, eftersom förekomsten av detta fett försätter muslimer i ett tillstånd av skräck.

Itinerarium: Resebeskrivning vanlig bland medeltidens fromma kristna pilgrimer. Skrevs för att hjälpa andra som skulle vandra samma väg.
Har numera bland prästerskapet ersatts av skrivande av reseräkningar när de besöker platser som Hilton Dubai.

Ja-sägare: Tidigare negativ beteckning. Omnämns i bibeln som ”skrymtare” och ”ögontjänare”. Se Matteus 23:25. Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!
Även Efesierbrevet 6:6-7 uppmanar de kristna att inte lyssna till statliga påbud eller omgivningen påtryckningar eller villfarelser: ”Var inte inställsamma, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.”
Ärkebiskop Jackélen förväntas i sin predikan vid juletid förklara att vi står inför en ny tid, och att säga ”nej” och vara trogen gamla trosuppfattningar är alltför negativt. Kyrkan ska därför vara en ja-sägare. ”Om jag byter trosor, kan jag väl byta trosuppfattning”, lyder slutorden i Jackélens stora linjepredikan.

Jerusalem: Plats intimt förknippad med Sveriges integrationsproblem. Men det gäller inte Israels huvudstad utan Jerusalem Kebab på Götgatan i Stockholm.

Kristen: Beteckning som gradvis kommer att fasas ut inom Svenska Kyrkan under de kommande åren. Orsaken är att kyrkans budskap i varje del bör vara fyllt av optimism och glädje. Då fungerar inte ett ord som för tankarna till ”kris” i olika former.
I samma anda kommer ”Jesus” fortsättningsvis att benämnas ”Yesus”. ”Yes” betyder ju ”ja” och är därmed laddat med framstegstro. Samtidigt är ”Yes” förknippat med engelskan och USA, vilket ger det en än mer positiv laddning.

Liturgi: Beteckning på gudstjänstordningen. Kommer från och med 2022 att kallas för listurgi eftersom man inför varje gudstjänst kommer att kunna rösta om vad den ska innehålla. Man kan önska sig ämnen, musik (vilken som helst) och årgång och märke på nattvardsvinet. Det åligger därför prästen att i god tid innan gudstjänsten sammanställa en topplista och sprida denna i sociala medier.

Mission: En företeelse som med avseende på både ord och handling kommer att rensas ut ur kyrkans vokabulär och verksamhet.
Ordet kan förstås som en sexistisk förminskning av de unga kvinnor som en gång i tiden begav sig till Afrika eller Asien för att sprida evangelium; denna förhistoria gör att man kan tolka mission som ”Miss Hjon” vilket för tanken till skönhetstävlingar som Miss Universum.
Den svenska kristna missionsverksamheten innebär att man strävar efter att bygga sjukhus och skolor i tredje världen och att lära människor att ta hand om sig själva.
I verksamhetsdiskussionerna har ärkebiskopen påpekat att detta går stick i stäv med ett annat av kyrkans mål; att alla i tredje världen ska komma till Sverige och här bli omhändertagna.
Alltså behövs inte missionsverksamheten med den inriktning den har i dag. Den kan komma att ombildas till en marknadsföringssektion som propagerar för att mottagaren av budskapet ska ge upp alla försöka att bygga upp sig själv och sitt land och istället komma till Sverige.

Noa: Profet som omtalas i Bibeln. Han får ett uppdrag av Gud inför den syndaflod som komma skall, och det beskrivs i Första Moseboks sjätte kapitel:

Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till
att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under
himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.
Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i
arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i
arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;
hankön och honkön skola de vara.

Berättelsen om Noa ställer kyrkan inför flera problem.
Dels är namnet Noa inte varumärkesskyddat och polisens Nationella Operativa Avdelning (Noa) har nu stämt Svenska Kyrkan för varumärkesintrång.
En stämning har också inkommit från Ola Salo & The Ark som menar att användandet av ordet ”ark” är ett varumärkesintrång och att Noa & Arken dessutom låta alldeles för likt Ola & The Ark.
Till detta kommer att Svenska Naturskyddsföreningen krävt att berättelsen om Noa avlägsnas ur Bibeln eftersom där talas om en miljökatastrof som den vi står inför i dag – men ingenstans i hela Första Mosebok nämns något om att Noa borde strävat efter att få till stånd något som motsvarar våra dagars Paris- och Kyotoavtal.
Även RFSL har framfört krav på avlägsnande av berättelsen om Noa eftersom den är heteronormativ. Detta eftersom Gud förklarar för Noa att:
”Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i
arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;
hankön och honkön skola de vara.”
Detta anser RFSL är en förkastlig hållning eftersom den utgår från att det bara finns två kön.
Ärkebiskopen har därför beslutat att berättelsen om Noa ska avlägsnas ur Första Mosebok. Detta skapar en tämligen stor lucka i Gamla Testamentet, men den kommer att så fort det är möjligt att fyllas med en nyskriven text som ska produceras med hjälp av en kommission där representanter för SNF, Miljörörelsen och Nationella Operativa Avdelningen ingår, liksom representanter för Djurens Rätt (det var faktiskt trångt på arken), samt Bris (Noas behandling av sönerna är synnerligen tveksam). Möjligen kommer även AA att beredas plats eftersom N. Efter syndafloden kom att få det lite svårt att hantera alkohol.
Kommissionen kommer även att ha ansvar för att bearbeta andra delar av Bibeln där Noa omnämns. Vissa röster har höjt för att kommissionen ska få i uppdrag att omarbeta hela Bibeln medan de ändå är igång.

Boris Benulic