I detta nummer av QLN blir det kortare texter om störtandet av Assad – och vad det betyder för Sverige.
Och så lite julklappsrekommendationer.

Glöm inte! Lucia! 13 december är det dags. Då presenteras nya QLN. Tills dess är det bra om du förhandsbeställt ”Bränn alla båtar!. Den ger dig obegränsad tillgång till QLN. Du beställer här.

Nästa nummer av QLN utkommer redan i morgon, måndagen 8 december. Då djupdyker jag i mamlukernas historia, och vad vi kan lära oss av den i Sverige.
Vad händer när en stat tar utländska barn i sin tjänst som legosoldater?
Om du undrar vad det har att göra med Sverige får det förhoppningsvis sin förklaring i morgon.

Dags för ”naivitet” … igen

DN:s Mellanöstern-korrespondent Emma Bouvin levererar i dag en analys av Assads fall i Syrien. Artikeln har fått rubriken:
”Kan vara slutet på en mörk era i Mellanösterns historia”.
Och visst, Emma, kan det vara så.
Och i dag kan också vara dagen då alla i hela världen vinner högsta vinsten om de köper en lott.
Förresten, när jag tänker efter tror jag nog att det där med lottvinsterna är troligare än din förhoppning.
Jag fascineras dock mest av att en DN-rubrik som alltså säger:
”Kan vara slutet på en mörk era i Mellanösterns historia” … direkt följs av en rubrik som deklarerar:
”Här är jihadisterna som tagit makten”.

Säger inte så mycket om världen, desto mer om DN:s syn på världen.
Islam befinner sig sedan åtminstone 800 år i en nedgångsfas. Regimbyten i muslimska länder leder aldrig till något bättre.
Tvärtom blir det alltid värre. De nya härskarna är alltid mer inskränkta, brutala och korrumperade än de gamla.
När två onda alternativ kämpar om makten vinner alltid det alternativ som står för det mest onda.

Man kan också uttrycka det så här; bland muslimer boende i västerlandet finns det inte tillstymmelse till en aktiv, militant strömning som bekämpar den form av islam som hatar västerländska värden.
Tvärtom, de enda aktiva, militanta strömningarna vi kan se är de som bekämpar västerländska värden.
Om en ny form av islam som är helt kompatibel med västerländska värden inte kan uppstå i europeiska länder … hur ska den kunna uppstå ur striderna i Syrien, Afghanistan eller Irak?
En sak är att muslimer inte är förmögna att förstå begränsningarna (milt uttryckt) i sin kultur. Orsaken till det är nog inte bara kulturella faktorer och komponenter.
Men det är lite mer svårbegripligt att så många i fortfarande Europa inte förstår vilket elände islams utbredning i västerlandet för med sig.

Du behöver något som befriats från lögnen så att det kan vara sant

”Konst är magi som befriats från lögnen att vara verklighet”, hävdade Theodor Adorno.
Och litteratur kan ju definitivt räknas till konsterna.
Vid den här tiden på året är Science Fiction-bokhandeln i Gamla Stan befolkad av människor som aldrig satt sin fot där tidigare. Män och kvinnor som är i 40-årsåldern får lite försynt omkring och tittar i hyllorna innan de försynt harklar sig och frågor någon i personalen:
– Jo, har ni några böcker som påminner om Harry Potter?
I går hörde jag frågan ställas två gånger och den fick samma svar … de frågande leddes bort till fantasyhyllorna och lämnades där att botanisera.
Inte helt fel.
Men ganska fel.
Harry Potter-sviten behandlar viktiga teman, sådant man funderar på som ung: mod, feghet, liv, död, vem är jag, förhållandet till föräldrar, vänskap, svek och vad man ska säga och göra för att förändra verkligheten omkring en.
Böckerna förmedlar också en känsla av magi – det finns saker vi inte förstår, och ondskan lurar ständigt … ibland förklädd till sin raka motsats … godhet … eller åtminstone lite mer allmän hygglighet (vilket kan vara än mer förledande i vissa fall).
Men framförallt präglas Harry Potter av att den magiska världen är fast förankrad i en verklig värld. Det är där spänningen uppstår till den magiska världen … och det är i det spänningsfältet varje tänkande ung människa rör sig … vare sig de tror på trollkonster eller inte.
Fantasygenren i gemen låter handlingen alltför ofta utspela sig i världar som inte existerar, och aldrig har existerat … de är därmed inte ens sagor (som ju faktiskt alltid har slags koppling till en tänkbar tillvaro och existerande världsliga ting – nu eller förr i tiden).
När vi valde ut titlar till vårt fantasy-paket strävade vi efter att hitta böcker som kan fungera som ett kliv vidare i läsandet för en ung människa som älskar Harry Potter.
Det blev fyra grafiska romaner:
Kyrkogårdsboken – Del 1 av Neil Gaiman, illustrerad av P. Craig Russell.
Harry Potter möter Stephen King möter Sartre … när unge Bod dras till en kyrkogård … och det oundvikliga mötet med den som mördat hans föräldrar.
Tre skuggor av Cyril Pedrosa. En familj flyr undan mörka krafter som försöker stjäla deras barn.
Bram Stokers Dracula av Guido Crepax. Mästarens Crepax tolkning gör att man förstår varför vampyrer i århundraden har fascinerat … och skrämt människor.
Ett mycket gediget förord förklarar vampyrernas roll i både myt och verklighet.
Nekromani av Aurora Walderhaug är en mycket trotsig gestaltning av Döden, och dess roll för oss människor … även när vi inte är medvetna om att Liemannen går vid vår sida.

Du kan också köpa alla fyra volymerna i ett – mycket prisvärt – paket.

Boris Benulic